Ett gravbål med rituell dramatik
Någon gång under 900-talets första hälft flammade ett mäktigt gravbål vid Klinta, utanför handelsplatsen Köpingsvik på Öland. I ett skepp som dragits upp från stranden låg en kvinna och en man, insvepta i björnfällar, tillsammans med offrade djur och föremål.
Kvinnan bar tre förgyllda dräktspännen och en ståtlig uppsättning med nästan 200 pärlor av glas, karneol och bergkristall. Dessutom ett hänge och två små runristade bleck av koppar. Två stora ullsaxar och ett par nycklar av järn hängde i silverkedjor.
Mannens dräkt är svårare att få en uppfattning om, men hans skjorta eller rock hade små förgyllda bronsknappar. Flera förgyllda remändebeslag visar att han även burit ett eller flera bälten.
Resterna av brandbålet delades upp på två områden, cirka fem kvadratmeter stora. Det ena på platsen för elden, det andra en bit bort.
Bland resterna fanns sot, brända rester av skeppet, fragmenterade föremål och kvarlevor från de två personerna och från djur. Ovanpå båda dessa lager låg ett islamiskt silvermynt. Så långt liknar ritualerna för de två områdena varandra. Men fortsättningen skiljer sig åt.
På platsen där bålet brunnit grävdes en grop rakt igenom lagret av bålrester. På botten ställdes en urna av keramik med brända kvarlevor och andra rester. Invid urnan lades en nackad höna. Därefter fylldes gropen med rester från bålet och andra sällsynta föremål.
En yxa kördes ner med eggen före och bredvid lades en stor kopparkanna, tillverkad i Persien eller öster om Kaspiska havet. Sedan stacks en meterlång järnstav ned diagonalt i gropen. Staven är sprucken och böjd, som om den avsiktligt deformerats. Den är också eldskadad men inte lika kraftigt som de övriga föremålen och har troligen inte varit med på gravbålet.
Slutligen täcktes gropen och arrangemanget med bålrester. Över alltsammans byggdes senare ett gravröse av stenar och block, 13 meter i diameter och 1,3 meter högt.