Malm blev vapen och verktyg
Av myrmalm, rödjord och andra material som innehåller järn, förädlades metallen i koleldade ässjor. Att förvandla malm till stål och stål till vapen var mer än teknik. Omvandlingen uppfattades som en förändring av den värld som gudarna skapat. Därför måste hantverkarna behärska ritualer som kontrollerade krafterna i världen.
Denna sida av hantverket förklarar varför restprodukter från framställningen ibland lagts ned i gravar och smide ofta hittats på kultplatser.
Efter flera härdningsprocesser med kol smidde skickliga smeder ämnesjärnen till vapen och redskap. Med inläggningar av brons eller silver fick föremålen ofta vackra mönster och ornamentik.
Smedernas sociala ställning finns delvis beskriven inom mytologin. I Den poetiska Eddan finns berättelsen om mästersmeden Völund som hamnar i sin herres, kung Niduds, våld. För att Völund inte ska fly sätter kungen honom på en öde ö och stympar honom genom att skära av hans knäsenor.
Ett annat exempel är de som i mytologin benämns som dvärgar. De är mästersmeder, men inte herrar över sina öden. De står i gudarnas tjänst, tillverkar deras dyrbaraste ägodelar och lever och verkar i berg eller i underjorden, strax utanför gudarnas boningar. Med några undantag är de män – kvinnliga dvärgar nämns bara några få gånger.
