Valkyriorna tog emot i Valhall
Dödsriket Valhall är Odens sal och det mest kända av de förkristna dödsrikena. I denna ”de stupades hall” tar Oden emot hälften av de kämpar som valkyriorna valt ut.
Föreställningen om Valhall var spridd främst hos aristokrater och krigare.
I Njals saga beskrivs hur tolv valkyrior väver fram utgången av en strid samtidigt som de sjunger:
Vi väver, vi väver
Spjutens vävstol
Fram var de tappras
Fanor flyger
Furstens liv
Låt oss beskärma det
Valkyrior väljer
Vem som skall falla
Valkyriornas vävstol var fruktansvärd, med varp av människotarmar och vävtyngder av avhuggna huvuden. För att spänna väven användes ett blodigt spjut. En pil fungerade som skyttel och slagbommen var ett svärd.
Mytologin kring valkyrior har delvis en koppling till kvinnor av rang. I Valhall tog valkyriorna emot krigarna med ett dryckeshorn i hand, i den jordiska hövdingahallen var det husfruns roll att på liknande sätt välkomna gäster med en dryckesceremoni.
Valhall var en mytisk motsvarighet till en världslig aristokratisk hall, men ofantligt mycket större och mer praktfull. Hallen hade 540 dörrar, alla så breda att 800 enhärjar – fallna krigare – kunde passera genom dem samtidigt. Taket bestod av gyllene sköldar och allt ljus kom från Odens skinande vapen.
Vid Odens storslagna gästabud tog mat och dryck aldrig slut. De fallna fick kött från galten Särimner, som slaktades varje dag men återuppstod lika fet och frodig morgonen därpå. Av valkyriorna fick de mjöd som ständigt rann ur geten Heidruns spenar.
I Valhall tränades enhärjarna av Oden inför den sista striden vid Ragnarök. Varje dag genomfördes vapenövningar. Oavsett hur skadade deltagarna blev var de alltid återställda nästa dag. Valhall var ett gigantiskt härläger, fyllt av den yppersta krigareliten; hövdingars och krigares önskedröm.
