Lyssna

Offer i gränslandet gav skydd

Olika slags gränser och övergångar – under golv, vid trösklar och stolphål i byggnader, diken och gravhögar – var betydelsefulla. Likaså företeelser i naturen, som höjder, branta klippväggar, kala hällar, flyttblock, våtmarker och strandkanter. Dessa platser sågs som zoner där två eller flera uppfattningar och föreställningar om tillvaron kunde mötas.

De blev naturliga offerplatser, där föremål som ansågs laddade med kraft lades ned. Många skattfynd med silverföremål har hittats i sådana gränsområden.

Syftet med offerdepåerna var att försäkra sig om beskydd och välgång. Men de var inte statiska. Föremål kunde både läggas till och tas upp, kanske för nya rituella syften, eller för att de behövdes i handel.

En läderpung full med silver

Vid Sundveda, mellan Sigtuna och Märsta i Uppland, finns ett slags gravmonument som var gammalt redan under vikingatid. Där har deponeringar gjorts vid två olika tillfällen.

Omkring sekelskiftet år 600–700 lades de brända kvarlevorna av en person ned i ett keramikkärl som placerades invid ett stenblock i monumentets mitt. 150–200 år senare, vid mitten eller senare delen av 800-talet, deponerades en påse eller läderpung med knappt 500 silvermynt i marken. De flesta mynt var delade, vilket är vanligt i skattfynd.

Myntens datering spänner över flera hundra år. Alla utom ett kommer från det persiska riket eller kalifatet. Många är ovanliga, bland annat finns där persiska drachmer präglade redan under perioden 459–484. Det enda västeuropeiska är ett fragmenterat karolingiskt mynt, präglat under den tysk-romerske kejsar Ludvig den frommes regeringstid, 813–840.

Flera tusen år av offer

Invid gården Sandtorp, i Viby socken i Närke, hittades 1913 en mängd silvermynt och andra silverföremål, som smycken, hals- och armringar. Skattfyndet gjordes när en före detta mosse plöjdes upp. I mossen har troligen offer och deponier lagts ned under tusentals år.

Det finns få detaljer om hur skatten hittades, men föremålen tycks ha legat inom ett avgränsat område. Det tyder på att skatten varit samlad i en behållare eller säck. De flesta av de nästan 900 mynten var tyska och engelska. Det yngsta myntet var präglat år 1035, vilket avslöjar att skatten som tidigast kan ha deponerats efter detta årtal.

En del av den upphittade skatten lämnades till Uppsala universitetsmuseum, Gustavianum, en del till Historiska museet, medan andra fynd från skatten aldrig tycks ha lämnats in, bland annat cirka 200 av mynten.

En skattkista under golvet

Vid byn Skedstad, i Bredsätra socken på Öland, hittades 2009 öns dittills största silverskatt. Den låg i plöjd åkermark och bestod av nästan 1 200 mynt som legat i ett kärl eller liten kista av trä och näver. Troligen har skatten deponerats på samma sätt som många andra på Gotland och Öland, under golvet i en sedan länge försvunnen byggnad.

Ett av mynten är från tiden då Olav Haraldson (Olof den helige) var kung i Norge, 1015–1028. Olav dog år 1030, och skatten lades sannolikt ned vid den tiden.

De övriga mynten är äldre. De flesta är islamiska, medan vissa är från Bysans, Karolingiska riket och England. Ett indiskt mynt är ett för Skandinavien unikt fynd.

Tidigare fynd i samma åker samt arkeologiska undersökningar i närområdet vittnar om att här funnits en gård. Den har en lång historia med rötter i äldre järnålder, det vill säga 300–400 år före vikingatidens början. I de undersökta resterna efter ett av husen, i ett stolphål, hittades en guldskatt från cirka 400–550, med sju hela och 26 bitar av sönderdelade ringar.

Mynt

  Mynt

Skärvor

  Skärvor

Brända ben

  Brända ben

Nit

  Nit

Syl

  Syl

Hacksilver

  Hacksilver

Mynt (penny)

  Mynt (penny)

Ringar

  Ringar

Mynt

  Mynt

Mynt (dirham)

  Mynt (dirham)

Mynt (drachm)

  Mynt (drachm)

Mynt (jital)

  Mynt (jital)

Mynt (pfennig)

  Mynt (pfennig)

Armring

  Armring

Armringar

  Armringar

Armringar

  Armringar

Hacksilver

  Hacksilver

Hacksilver

  Hacksilver

Mynt

  Mynt

Tenar

  Tenar