Föremål bytte funktion och gestalt
Produkter från andra geografiska och kulturella områden fascinerade. I det vikingatida hantverket omformades föremål. Redan färdiga produkter fick en ny mening.
Ett tydligt exempel är det så kallade treflikiga spännet. Det var ursprungligen ett manligt kodat föremål som prydde svärdsgehängen. Inom den vikingatida kulturen blev det ett spänne till den kvinnliga dräkten, som hantverkarna smyckade med skandinavisk djurornamentik.
Andra exempel är hur silvermynt och bältesbeslag till hängen blev en del av pärluppsättningar, hur skandinaviska smycken och broscher formades av nedsmälta silverföremål och mynt, samt hur arabiska viktlod blev ändknoppar på ringspännen.
Det förekom också imitationer av äldre föremålstyper. Kanske var det ett sätt att visa samhörighet med svunna tider. Som guldbrakteaterna i skattfynd på Gotland, som är imitationer av ett par hundra år äldre varianter.
Imitationerna är inte rena reproduktioner. Vissa detaljer förändrades eller ersattes med nya, beroende på hantverkarens förståelse av förlagorna, förmåga att använda samma tekniker och estetiska och symboliska val.
Detta kan illustreras med de mynt som präglades i Sigtuna under 1000-talets första hälft och som har bysantinska förlagor. Betydelsefulla detaljer har anpassats till skandinaviska sammanhang. Bland annat har korsen fått en annan form än de har på förlagorna. Att utnyttja förtroendet för existerande mynt var nödvändigt för att de nya mynten skulle accepteras som betalningsmedel.
Imitation och transformation hörde ihop. En och samma sorts föremål kunde bli såväl imiterat som omformat.
