Fyra scener i sten

Bildstenen från Tängelgårda på Gotland är uppdelad i fält. Tillsammans berättar de fyra scenerna en historia.

Överst är slagfältet. Krigare med svärd slåss, örnar och korpar sliter i de redan fallna kämparna. Därunder visas en praktfull begravning. Den fallne ligger ovanpå Sleipner, Odens åttafotade häst. Sleipner blir en symbol för fyra män som bär den döda på bår i en begravningsprocession.

Nästa scen visar hur den döde kommer ridande till Odens hall, Valhall. I handen har han sin så kallade edsring, med vilken han svurit Oden evig trohet. En valkyria med dryckeshorn välkomnar honom. Under hästen är tre evighetssymboler, triquetror , markerade. Runt mannen syns hans anförvanter som – liksom den döde – håller ringar i sina händer.

Hela det understa fältet fylls av ett skepp, en viktig symbol i begravningssammanhang.

Liknande gestaltningar av Valhall finns på flera andra gotländska bildstenar.

I myllret av stridande män, djur och händelser på Tängelgårdastenen verkar två slags symboler vara särskilt viktiga. Den ena är de triangelformade figurerna i närheten av ryttaren och hästen. Den andra är de ringar som ryttaren och hans följeslagare viftar med. Båda förekommer i tredje scenen uppifrån, där den fallna hjälten anländer till Valhall.

De triangelformade symbolerna kallas triquetror och är ett slags evighetsmärken. De finns på andra bildstenar också, men inte lika många som på Tängelgårdastenen. Att triquetror förekommer i scenen som beskriver ankomsten till Valhall är logiskt, här skulle de fallna krigarna få evigt liv.

Triquetror ristades även in på föremål av olika material och på smycken. I det sammanhanget skulle motivet och föremålet skydda bäraren eller ägaren.

Ringarna i krigarnas händer är så kallade edsringar som användes i rituella sammanhang när en gud eller människa skulle avlägga ett heligt löfte. Berättelser om edsavläggelser finns på flera ställen i norrön litteratur och i den Anglosaxiska krönikan. I Hávamál berättas att Oden avlägger en ed på en ring och i krönikan att danerna och kung Alfred svär på en helig ring när de ingår ett fredsavtal. Men ingen av källorna anger vad ringarna var gjorda av.

I den norröna litteraturen är guldringar symboler för makt. En vers i Auðunar Þáttr vestfirska (Audun västfjordings saga) berättar om ett besök som Ödun från Island gjorde hos kung Sven i Danmark. Ödun gav kungen en björn i gåva och fick som tack en läderväska med silvermynt och en guldring som Sven burit på sin arm. Ringen visade att Ödun hade besökt kung Sven. Kungen uppmanade Ödun att inte ge bort ringen, endast en mäktig man var värdig att bära den.

Bland arkeologiska fynd är guldringar sällsynta jämfört med silverringar. Guld och silver hittas separerade från varandra, vilket tyder på att metallerna hade olika funktioner. Guldskatter bestod för det mesta av just ringar. Silver var metallen för betalning medan guld var en mytisk metall.

Visa mer