Hem English English
Hem Gränslösa möten Släkt och hierarki Gudomligt hantverk Midgård Tro och traditioner Levande och döda 59: Fyra scener i sten 60: De döda var en del av det levande samhället 61: Ritualerna påverkade levande och döda 62: Tillbaka från dödsriket med båt? 63: Gyllene hästar och svärd 64: De efterlevande öppnade gravar 65: Valkyriorna tog emot i Valhall 66: Vägen till Hel 67: Ett järnsvärd bröts mitt itu 68: Ett gravbål med rituell dramatik 69: Frejas hall för fallna krigare 70: Vägen till det kristna paradiset 71: Att döda föremål 72: Kroppens placering i graven var viktig 73: Individuella ritualer och bevingade offer Vattenvägar Handel och härjning Stadslika platser Kristna monument
Lyssna

Vägen till Hel

Ett tredje dödsrike i Edda- och skaldediktningen, utöver Folkvang och Valhall, är Hel. Namnet betyder ”den döljande”.

Till skillnad från det kristna, glödheta helvetet var Hel en plats där evig kyla rådde. Vägen till underjorden, som gick ”nedåt och nordvart”, beskrevs som isbelagd och hal. Det ledde till traditionen att ”binda Helskor”, skobroddar, på de döda. I många utgrävda gravar har sådana hittats.

Hels härskarinna heter även hon Hel, ”till hälften likfärgad, till hälften blå”. Hels rike vaktas av helveteshunden Garm, som bor i Gnipahålan vid ingången till dödsriket.

Beskrivningarna av vilka som riskerade att hamna i Hel är motsägelsefulla. Å ena sidan sägs det att den som lidit sotdöden eller dött sjuk och gammal hemma på gården hamnade där. Å andra sidan kom även Odens son Balder dit, efter att han blivit dödad av misstag.

Visa mer

Broddar

  Broddar