Kroppens placering i graven var viktig
I tidiga kristna gravar var det viktigt hur kroppen placerades. Den döda lades på rygg med armarna längs sidorna eller vinklade in över kroppen, eller i sidoläge – som en sovande.
Att lägga kroppen så var ett sätt att visa tron på en fysisk uppståndelse och på att tiden i graven förväntades bli kort.
Föremålen i montern kommer från en kvinnas grav. Hon dog under 1000-talets sista decennier. Drygt 40 år gammal var hon en av de äldre i samhället. Dräktskick och smyckesuppsättningar var annorlunda jämfört med 200 år tidigare. De då vanliga hängselkjolarna med tillhörande spännen hade blivit omoderna.
Graven var enkel men stilfull. Små bevarade tygfragment visar att hennes kläder delvis var av siden. Kanske begravdes hon i sina bästa festkläder.
Kistan var av trä och hade en trapetsoid form – en fyrhörning utan parallella sidor, typisk för den tidiga kristna tiden.
Det lilla nålhuset av brons hängde sannolikt i ett bälte eller band runt midjan. Sprundet till hennes dräkt hölls ihop av ett litet enkelt bronsspänne. På hennes blus eller kappa satt en liten applikation av fyra små glaspärlor.
När hon lades till vila stoppades ett fjärdedels silvermynt ned i en ficka eller in i ett veck i hennes kläder, och över hennes högra axel placerades en järnkniv. Silvret var en reskassa på den långa vandringen mot paradiset och med kniven kunde allt ont motas bort.
