Hem English English
Hem Gränslösa möten Släkt och hierarki Gudomligt hantverk Midgård 28: Meningsfullt drickande 29: Til – ett vikingatida gods 30: Stadslika handelsplatser växte fram 31: Skridfinnar – folken i norr 32: Keramik från hela världen 33: Runor till vardags 34: Att överleva vintern 35: Smutsiga varelser eller fåfänga nordbor? 36: Ingen måtta på utsmyckningarna 37: Bara fragment och trådar återstår 38: Att låsa om sig och sitt 39: En träsked till soppan 40: Långhuset – symbol för äganderätt 41: Mörkt – men varmt och färgrikt 42: Behovet av virke utarmade landskapet 43: Mat för fattiga och rika 44: Musik till arbete, vardag och fest 45: Offer – vikingarnas hemförsäkring Tro och traditioner Levande och döda Vattenvägar Handel och härjning Stadslika platser Kristna monument
Lyssna

Meningsfullt drickande

I festliga sammanhang och vid högtider och riter var mat och alkohol viktiga. Men bruket var också hårt reglerat. I vers 19 av Hávamál (Den höges sång), en visdomsdikt ur Den poetiska Eddan, manas till försiktighet.

Håll ej på hornet,
drick dock hovsamt själv,
tala, vad som höves, eller tig!

Vanligast var öl och mjöd, som var enkelt att brygga. Vin förekom också, men var sannolikt sällsynt, eftersom det måste importeras.

Det verkar vara kvinnor som bryggde öl och mjöd. I Skaldskaparmal – som ingår i Den prosaiska Eddan av Snorre Sturlason – finns en rad poetiska omskrivningar, så kallade kenningar, för kvinnor. Flera av dem anspelar på rusdrycker och dryckeskärl. Glasbägare och andra typer av kannor är också vanligt i rika kvinnogravar.

Det rituella drickandet i festhallen, eller i samband med begravningsceremonier, var socialt men hade också andra funktioner. Ruset som öl, mjöd och vin gav skulle skapa gemenskap mellan festdeltagare eller sörjande, gudar och döda förfäder.

Dryckesceremonier kunde också vara ett sätt att legitimera och manifestera makt. Då hade husfrun en central position. Det var hon som erbjöd gästerna en bägare, och påfyllning av den, i relation till deras position och rang. Fynd av glasbägare från kontinenten eller de brittiska öarna visar att välbärgade gårdar hade ett utbrett kontaktnät.

Glasskärvor är ganska vanliga fynd i större hallbyggnader. Kanske är de tecken på att ceremonierna ibland avslutades med att bägarna krossades mot golvet. I gravar har däremot oskadade bägare ställts ned, förmodligen för att de hade en symbolisk funktion.

Humle var den viktigaste råvaran vid bryggning av öl och mjöd. Stora mängder har hittats i Birkas kulturlager och på andra platser i Skandinavien.
Korn användes till brödbak, men mältades också för ölbryggning. Mycket av det korn som hittas i vikingatida kulturlager är förkolnat, vilket tyder på att det också rostades.
Visa mer

Bildsten

  Bildsten

Trattbägare

  Trattbägare

Trattbägare

  Trattbägare

Trattbägare

  Trattbägare

Trattbägare

  Trattbägare

Halsbägare

  Halsbägare

Tatingerkanna

  Tatingerkanna

Reticellakärl

  Reticellakärl

Reticellakärl

  Reticellakärl

Glasbägare

  Glasbägare

Reticellabägare

  Reticellabägare

Reticellabägare

  Reticellabägare

Reticellabägare

  Reticellabägare

Reticellabägare

  Reticellabägare

Reticellabägare

  Reticellabägare

Glaskärl

  Glaskärl

Reticellabägare

  Reticellabägare

Bägare

  Bägare

Reticellabägare

  Reticellabägare

Kanna

  Kanna

Glaskärl

  Glaskärl

Reticellabägare

  Reticellabägare

Reticellabägare

  Reticellabägare

Reticellabägare

  Reticellabägare