Hem English English
Hem Gränslösa möten Släkt och hierarki Gudomligt hantverk Midgård Tro och traditioner Levande och döda Vattenvägar 74: Skepp syns nästan bara på gotländska stenar 75: Skeppsfynd i vatten och gravar 76: Skeppen kan återskapas tack vare fynden 77: Samtida bilder visar skepp med segel 78: Från långskepp till karv 79: I dyn har spåren av skeppen bevarats 80: 27 000 timmar för att bygga ett skepp 81: Tidskrävande segeltillverkning Handel och härjning Stadslika platser Kristna monument
Lyssna

Skeppsfynd i vatten och gravar

Det finns relativt många arkeologiska skepps- och båtfynd i Skandinavien. En del har hittats i gravhögar på land, andra i vatten. Vattenfynden är skepp som medvetet sänkts för att fungera som barriärer eller utfyllnad i hamnområden.

Flera vrak har hittats i Roskildefjorden i Danmark. Ett av dessa är ett långskepp tillverkat i Dublin, Irland, under 800-talet. Med en rekonstruktion av långskeppet, som fick namnet Havshingsten (engelska Sea Stallion), genomfördes en strapatsrik seglats från Roskilde till Dublin.

Vid utgrävningar av den vikingatida staden Hedeby, i våra dagars Nordtyskland, hittades ett brandskadat långskepp, 31 meter långt och med 30 årpar. Det är smäckert, grundgående och har lågt fribord. Analyser av träet i skeppet avslöjar att det byggdes år 985.

I Sverige är fynden av obrända skepp få. Endast ett, det så kallade Äskekärrsskeppet, har hittats. Det är en knarr, men dessvärre mycket fragmenterat.

I gravar har desto fler båtar hittats, cirka åtta–tolv meter långa. Ofta är de nästan helt förmultnade, men de avtecknar sig i gravschakten genom sina klinknaglar i järn, det vill säga de nitar som användes för att sammanfoga skeppens eller båtarnas bordläggningar.

Visa mer

Spant

  Spant