Hem English
Hem Gränslösa möten Släkt och hierarki Midgård Tro och traditioner Levande och döda 59: Fyra scener i sten 60: De döda var en del av det levande samhället 61: Ritualerna påverkade levande och döda 62: Tillbaka från dödsriket med båt? 63: Gyllene hästar och svärd 64: De efterlevande öppnade gravar 65: Valkyriorna tog emot i Valhall 66: Vägen till Hel 67: Ett järnsvärd bröts mitt itu 68: Ett gravbål med rituell dramatik 69: Frejas hall för fallna krigare 70: Vägen till det kristna paradiset 71: Att döda föremål 72: Kroppens placering i graven var viktig 73: Individuella ritualer och bevingade offer Gudomligt hantverk Handel och härjning Vattenvägar Stadslika platser Kristna monument English

Vägen till det kristna paradiset

För att komma till det kristna paradiset ansågs själen vara tvungen att ge sig ut på en lång och farlig vandring. Hindren var många.

Runt paradiset flöt en mörk, svavelosande flod, fylld med sylvassa järnspetsar. Enda sättet att passera var att balansera över en smal spång eller bro. De orättfärdiga själarna trillade i floden från bron eller tvingades vada över. De rättfärdiga gick obehindrat över till den andra sidan.

Föremål som skulle hjälpa den döda till paradiset har hittats i många vikingatida gravar. Vissa är enkla, som ett vasst järnföremål att mota bort det onda med. Andra är mer exklusiva. En bronsnyckel med dekorerat skaft kan symbolisera Sankt Pers (= Petrus, en av Jesu lärjungar) nycklar till himmelrikets port.

I några gravar på Birka har frankiska vinkannor, tennfoliedekorerade med det kristna korset, hittats. Kanske har de använts när den döende fick nattvarden.

På östnordiskt område, i nuvarande Finland, förekom begreppet själafåglar. De skulle ledsaga de döda till paradiset, på samma sätt som hunden gjorde i de fornnordiska begravningstraditionerna. Till själafåglarna räknas olika slags vattenfåglar och måsar. Kanske är den lilla måsliknande fågeln från Birka, utskuren ur ben, en sådan själafågel.

Visa mer

Figurin

  Figurin

Kanna

  Kanna

Nyckel

  Nyckel