Hem English
Hem Gränslösa möten Släkt och hierarki Midgård Tro och traditioner Levande och döda 59: Fyra scener i sten 60: De döda var en del av det levande samhället 61: Ritualerna påverkade levande och döda 62: Tillbaka från dödsriket med båt? 63: Gyllene hästar och svärd 64: De efterlevande öppnade gravar 65: Valkyriorna tog emot i Valhall 66: Vägen till Hel 67: Ett järnsvärd bröts mitt itu 68: Ett gravbål med rituell dramatik 69: Frejas hall för fallna krigare 70: Vägen till det kristna paradiset 71: Att döda föremål 72: Kroppens placering i graven var viktig 73: Individuella ritualer och bevingade offer Gudomligt hantverk Handel och härjning Vattenvägar Stadslika platser Kristna monument English

Ritualerna påverkade levande och döda

Inom fornnordisk sed hade ritualerna i samband med kremering bestämda syften. Handlingarna påverkade både den döda i nästa liv och de efterlevande efter begravningen. Gravritualerna ger oss också inblickar i föreställningarna om livet.

Djuroffer var vanliga. Antalet offrade djur kan i en del fall berätta om den dödas sociala position. De vanligaste offerdjuren var hund, katt och hönsfåglar. Att döda sådana mytologiska djur var ett sätt att söka kontakt med ”den andra sidan”.

Hunden kan tolkas som en slags psykopomp, det vill säga en varelse som förde själen över gränsen till livet efter detta. Kanske representerade hundoffren Garm, väktaren av dödsriket.

Katten var den sejdkunniga och siande gudinnan Frejas djur. Frejas vagn drogs av katter.

Hönsfåglarna kan kopplas ihop med strävan efter att se in i framtiden eller att söka kontakt med ”den andra sidan”. En ögonvittnesskildring från 900-talet beskriver hur en slavinna skulle brännas för att följa sin döda ägare i graven. Men innan det skedde högg hon huvudet av en höna och kastade den på det brinnande bålet. Då såg hon sina döda släktingar och sin herre som kallade på henne.

Olika regioner hade olika ritualer. I de östligaste delarna av nuvarande Mellansverige och på Åland var en tradition under 900- och 1000-talen att tillverka och placera en amulettring av järn ovanpå eller runt urnan med de brända kvarlevorna. På denna så kallade Torshammarring var en eller flera miniatyrhammare och andra typer av hängen uppträdda.

Ritualen är ett uttryck för dyrkan av Tor. Men på ringarna finns ofta också andra slags hängen. Torshammarringarna är mångtydiga. Vissa exemplar av den lilla hammaren liknar en öst-kristen variant av det kristna korset, med ursprung i Egypten, ett så kallat taukors. Kanske har ringarna även använts i kristna begravningsceremonier.

Visa mer

Brända ben

  Brända ben

Torshammarring

  Torshammarring

Brända ben

  Brända ben

Brända ben

  Brända ben

Torshammarring

  Torshammarring

Torshammarring

  Torshammarring

Brända ben

  Brända ben