Olikhet inför lagen
Vikingatidens ojämlika samhällen framträder tydligt i de äldsta landskapslagarna. Lagarna är nedtecknade på 1200-talet, men delar av texterna går tillbaka på äldre, muntligt överförda lagar. I lagarna framgår hur olika människor värderades.
Någon likhet inför lagen rådde inte. En människas liv kunde rangordnas och översättas i bötesbelopp, så kallade mansbot.
Det kostade mindre att slå ihjäl eller förgripa sig på en lågt rankad människa än en högt uppsatt. Ju längre bort från hus och hem som brottet begicks, desto lägre blev boten. Högst bötesbelopp utdömdes om det skett inomhus, eller som det står i Gutalagen, ”i säng”, eller på ”kvinnobänk”.
I Gutalagen anges mansbotens storlek för mord och dråp på följande vis:
- Fria gotländska män och kvinnor: 24 marker silver, cirka 4,8 kilo.
- Fria icke-gotländska män och kvinnor: 10 marker silver, cirka 2 kilo.
- Ofri träl/trälinna: 1 och 1/8 dels marker silver, cirka 0,225 kilo.
För större skador som inte ledde till döden var bötesbeloppen uppdelade i delar av den fulla mansboten. Exemplen berättar om ett våldsbenägenhet samhället.
- ”Om hand eller fot är av eller öga ute, då är böterna för vart av dem sex marker silver”, alltså en fjärdedels mansbot.
- ”Om tungan blir utdragen ur huvudet och avskuren får gärningsmannen böta 12 marker ” , det vill säga en halv mansbot.
- ”Om någon blir skadad i manslemmen […och] om den är av med skaftet, så att mannen ej kan förrätta sin nödtorft annat än sittandes som en kvinna, då äro böterna aderton marker silver”, det vill säga tre fjärdedels mansbot och det näst högsta bötesbeloppet efter full mansbot.
