Ibland viking – ibland inte
Ordet viking förekommer både på runstenar och i de skriftliga källorna. Exakt vad det betyder vet vi inte. Begreppet används ofta för att beskriva en situation eller aktivitet. Någon kunde vara ute ”i viking”, det vill säga på handelsresa eller härjningståg.
Andra formuleringar antyder att det var möjligt att kliva in i och ut ur rollerna; viking, bonde, eller handelsresande. Källor visar att även kvinnor, barn och ynglingar var med på färderna. Kanske var en stor del av befolkningen vikingar ibland?
En runsten i Uppland berättar att Assur var landvärnare (vakt) mot vikingar. Den vittnar om att de som var ute i viking var fruktade överallt.
Till Skandinavien kom många slags föremål, ibland hämtade på resor i viking, ibland genom att människor från när och fjärran möttes på handelsplatserna.
Bland föremålen i montern finns flera av östligt ursprung. Några exempel är viktlod med arabiska viktmarkeringar, en mössprydnad av silver och en fingerring med en glassten där texten ”för” eller ”till Allah” är inristad med arabisk kalligrafi. Dessutom en skarabé av karneol och mängder med pärlor, samt hängen av bergkristall som också kunde användas som förstoringsglas.
Flera föremål kommer västerifrån, här finns till exempel en grön glasbägare från det frankiska riket. Den kallas för druvbägare på grund av sin form. Kopparhöljet till en träspann kommer från de brittiska öarna och har dekor i form av träd och spiraler som påminner om fåglar.
Några smycken i montern – hängen, halsringar, armringar och spännen – är sydskandinaviska eller från Gotland.
Utforska gärna föremålen närmare genom att klicka på bilderna och beskrivningarna i skärmen.
