Kyrkans män tog makt och plats

För personer med makt kunde kristendomen ge stora fördelar. Kyrkans män var ofta utbildade vid lärosäten på den europeiska kontinenten. De var goda administratörer och samhällsbyggare, vilket gav dem en stark ställning.

Kristna kungar i Skandinavien som fick stöd av den tysk-romerska kejsarmakten och den katolska kyrkan hade stora möjligheter att bli mäktigare härskare än tidigare småkungar. De kunde ta sig nya rättigheter och använde effektivare maktmedel. Något som inte uppskattades av de personer ur aristokratin som inte fick del av kungens välvilja.

Den nya allsmäktiga guden, som kallades Vite Krist, kunde till en början integreras i de fornnordiska traditionerna, där släktens roll varit central. Men i takt med att kristendomen etablerades påverkades det världsliga livet.

Religionsskiftet innebar att ättesamhällets dagar var räknade. Den nya samhällsordningen, som byggde på en kristen världsbild, var i längden oförenlig med de gamla sederna.

Missionärer kom till Skandinavien för att sprida den kristna läran. Ansgar predikade i Birka på ön Björkö i Mälaren redan på 800-talet. Han kom från Bremen i dagens Tyskland, det katolska högkvarteret för norra Europa. Ansgars missionsarbete verkar ha gått trögt, men han kallas ändå Nordens apostel.

Enligt ärkebiskopen Rimbert i Hamburg-Bremen, som skrev Ansgars biografi, gjorde Ansgar två missionsinsatser på Birka, år 829–831 och 850–853. Den första efter en begäran till den tysk-romerske kejsaren att sända en missionär till Birka. Ansgar fick uppdraget och reste norrut med munken Vitmar som följeslagare.

När de efter diverse strapatser – bland annat ska de ha blivit överfallna av vikingar – nådde Birka tog en kung Björn emot dem och gav dem tillåtelse att hålla mässa och predika. Arbetet var till en början framgångsrikt och många lät omvända sig. Bland annat hövitsmannen Hergeir som också skall ha byggt ett kapell. Redan året därpå återvände dock Ansgar och Vitmar till Bremen.

Efter kort tid återgick många nyomvända till gamla vanor. Ansgar kallades tillbaka till Birka ett tjugotal år senare. Denna gång i sällskap med munken Erimbert, som blev kvar i Birka för att hålla ställningarna.

Missionshistoriska källor från stiftet i Hamburg-Bremen berättar att flera missionärer och kyrkliga organisatörer sändes till Birka under de följande decennierna. På 930-talet kom en biskop Unni dit och kunde konstatera att missionsarbetet mestadels varit förgäves. Unni blev sjuk och dog år 936. Ärkebiskopen Adam av Bremen berättade 1070 att Unni begravts på Birka, men att hans huvud fördes tillbaka till Bremen och begravdes vid altaret i domkyrkan.

Visa mer