Tappat silver berättar om handeln

Vid undersökningar av handelsplatser har många föremål som kan knytas till ekonomiska transaktioner hittats. Till exempel vikter, silverbitar och mynt. Troligen har de tappats av handlare eller deras kunder.

Det var inte bara silver som användes. Från skriftliga källor vet vi att till exempel boskap och dräkter kunde användas som betalningsmedel. Det är varor som snabbt bryts ned, vilket gör det svårt att hitta spår efter dem. Detsamma gäller byteshandeln, som också var vanlig.

Undersökningar i gårdsmiljöer visar att silver samlades och gömdes jorden i form av skatter.

Under vikingatiden rådde viktekonomi, all betalning skedde med vägt silver. Silvret kunde ha vilken form som helst och klipptes i bitar för att nå önskad vikt. De små silverbitarna kallas hacksilver.

Mot slutet av perioden ersattes hacksilvret av lokalt präglade mynt, vars värde garanterades av utgivarna, kungarna. I penningekonomin behövde mynten inte längre vägas eller testas av användarna. De två systemen existerade under lång tid samtidigt.

Förutom silverekonomierna fanns en prestigeekonomi. Kungar och lokala stormän med sina följen tävlade om status genom att ge varandra gåvor i form av till exempel exklusiva ringar och prydnader.

De tidigaste myntningarna i Skandinavien

Cirka 995 inträffade en av de viktigaste ekonomiska händelserna i Skandinavien när tre kungar lät prägla silvermynt. Sven Tveskägg i Danmark, Olaf Tryggvason i Norge och Olof Skötkonung i Sverige. Det finns kopplingar mellan dessa händelser och Skandinaviens tidigaste stadsbildningar. Politiska och administrativa centra, som Sigtuna och Lund, blev de första myntorterna.

Mynten som präglades runt 995 var inte de första i Skandinavien. I Danmark hade en sporadisk myntproduktion ägt rum sedan 800-talets första del, kanske tidigare. De tillverkades på handelsplatser som Ribe och Hedeby och hade ingen tydlig koppling till kungamakten. Men från 995 bär de kungens namn, titel och/eller porträtt. Syftet är att stärka regentens legitimitet och auktoritet.

Mynthus i Sigtuna

På 1000-talet präglades en stor del av de skandinaviska mynten efter engelska förebilder. Andra liknar bysantinska mynt.

Många orter där mynt präglades är kända från myntinskriptioner. Däremot finns få arkeologiska spår av tillverkningen. Ett undantag är mynthuset i Sigtuna, som grävdes ut 1989. Där har arkeologer bland annat hittat två blybitar med myntavtryck, som använts för att kontrollera myntstampens utseende.

I Sigtuna låg mynthuset centralt, nära kyrka och kungsgård. Spår av pärl- och vikttillverkning upptäcktes på samma plats. Kanske ville kungen kontrollera också dessa strategiska produkter.

Att döma av myntinskrifterna leddes verksamheten till en början av engelska experter, innan de ersattes av lokala arbetare, som uppenbarligen inte kunde läsa och skriva. Den engelske myntmästaren Godwine, vars namn dyker upp på mynt från alla tre rikena, har kanske fungerat som en slags administratör över hela Skandinavien.

Visa mer