Vikingatidens konst – stiliserade djur
Föremål, möbler och byggnader smyckades i någon av de stilar som var typiska för det skandinaviska området. Det vanligaste motivet var ett stiliserat djur, ibland kombinerat med människoliknande ansiktsavbildningar.
Förlagan var djurornamentiken på kontinenten under 400–500-talen. Från och med 700-talet förekommer den nästan enbart i Norden.
Stilarna har en grundstruktur där djuren styckades upp, bands ihop och flätades samman i mer eller mindre komplicerade mönster.
Det finns sex vikingatida stilar: Oseberg/Broa, Borre, Jelling, Mammen, Ringerike och Urnes. Varje stil har fått sitt namn efter den ort där föremål utsmyckade i stilen först hittats. Stilarna växer fram kronologiskt men överlappar varandra, några skarpa gränser finns inte. Blandformer är vanliga.
Äldst är Oseberg/Broa-stilen som växer fram redan vid mitten av 700-talet och har en topp under första hälften av 800-talet. Yngst är Urnes-stilen som inleds vid mitten av 1000-talet. De tidiga stilarna – Oseberg/Broa och Borre – är de klassiska så kallade gripdjursstilarna.