Kultutövning i gränslandet

Delar av de samiska folkens ceremonier och kultutövning ägde rum på heliga platser utomhus. Till exempel där land mötte vatten – vid stränder – eller där jord mötte himmel – högt uppe på fjällen. Det vill säga i liknande typer av gränsland som inom den fornnordiska traditionen.

Gudomliga väsen, saajve, som levde i en parallellvärld till människornas, sågs som beskyddare av heliga platser. Stenar eller klippblock med iögonfallande former, så kallade seitar, symboliserade gudomliga makter. Seitarna var helgedomar och offerplatser, de smordes också med blod och fett och tillbads.

I Sápmi finns exempel på begravda björnar och älgar från forntiden, vilket tyder på att djur dyrkades och omgavs av myter. Det finns även tusentals kända heliga platser som tillhör den samiska kulturen. Offerplatserna var männens, kvinnorna fick inte närma sig dem och inte heller främlingar.

Den heliga sjön

I skogslandet nordväst om Gällivare i gränstrakterna mot Lappland ligger två stora stenblock vid stranden av en helig sjö, en så kallad sajvvasjö. Här fanns en offerplats för skogs- och fjällsamer.

Fisket i sjön ansågs bättre än i andra sjöar tack var den seite, en märkligt formad sten, som stod vid stranden. Kring seiten och stenblocken har arkeologer hittat mängder av ben efter renar, älgar, björnar, bäver, nötkreatur och får. Blandat med benen fanns cirka 600 föremål av silver, brons, tenn och järn samt knappt 40 silvermynt. De flesta mynten är engelska och tyska. Bland föremålen fanns också en avgjutning av ett sällsynt ryskt mynt, samt olika typer av hängen, små utsmyckade beslag, ringar, pärlor, en balansvåg med vikter med mera.

De flesta föremålen är tillverkade i områden sydöst om Skandinaven, i våra dagars Östeuropa. Rester av ylletrådar runt många spännen och beslag berättar att de burits som hängen. Ett 90-tal pilspetsar av järn som också deponerats kan vara en gåva till platsens saajve, ett gudomligt väsen som vakar över till exempel skogar och berg, eller till jaktguden eller almannen, Liejbbeålmaj. Vid speciella riter tuggades albark och den röda saft som uppstod symboliserade blodet.

Nåjden från Vivallen

En viktig gestalt i den samiska kulten var nåjden, nåejtie. Det var en person, som genom att försätta sig i trans, kunde färdas mellan olika världar och sinnestillstånd. På så sätt liknade nåjden i den samiska religionen völvan i den fornnordiska tron.

I en av de 20 gravar, som undersökts på gravfältet vid Vivallen i västra Härjedalen, hittades kvarlevor från en man i 50-årsåldern. Enligt samisk sed blev han insvept i näver vid begravningen, innan han lades mellan två furuplankor. Föremål i graven och förmultnade rester från kläderna visar att han var klädd och smyckad som en förnäm, nordisk kvinna. Han bar ett sjuflikigt dräktspänne i silver, en fingerring av silver samt en uppsättning med ett 30-tal pärlor av glas och bergkristall. Runt midjan hade han ett bälte med bronsbeslag där ett cylindriskt nålhus av brons och en järnkniv hängde. Fragment visar att hans kläder var tillverkade av ylle och lin och dekorerade med så kallade brickband.

Den begravde har betraktats som en nåjd eller schaman med gränsöverskridande förmågor. Enligt samisk tradition kunde vissa nåjder färdas mellan den manliga och den kvinnliga världen och de bar därför plagg eller smycken från båda världarna. Den dubbla könstillhörigheten ansågs ge övernaturliga krafter och medförde hög status.

Visa mer