Fynd med olika tolkningar
Den moderna arkeologin samarbetar med en rad andra vetenskaper – humanistiska och naturvetenskapliga. Arkeologerna vill förstå hur historiens människor har skapat olika kulturer och hur de har omformat sin värld.
Hur tänkte de och varför handlade de som de gjorde? Hur såg de på sig själva och sin tillvaro? Sociologi, religionsvetenskap, etnologi och historia kan vara till hjälp.
En yxa kan – beroende på sammanhang – vara ett vapen, ett redskap eller symbolisera styrka. En imponerande gravhög är mer än ett äreminne över en mäktig person. Den kan till exempel signalera familjens tillhörighet till och makt över bygden. För arkeologer har det betydelse för tolkningen om föremålet hittas i boplatssammanhang, i gravar eller som nedgrävda så kallade depåer. Det är också viktigt om det verkar oanvänt, om det är slitet efter någon speciell slags användning, omgjort, eller använt på flera olika sätt.
Den så kallade C14-metoden (14C) kan åldersbestämma organiskt material som trä, kol, eller obränt ben. Ben och mänskliga kvarlevor analyseras av osteologer och kan berätta om kön, ålder, levnadsvillkor, diet och djurhållning. Matrester i keramikkärl kan säga något om kosten.
Analyser av trä, dendrokronologi, och så kallade isotopanalyser av olika spårämnen hjälper oss att förstå mer. På senare tid har såväl grund- som DNA-forskningen utvecklats och kan ibland uttala sig om människors släktskap och migrationer.
I många arkeologiska sammanhang hittas kombinationer av föremål, som ursprungligen kommer från olika håll i världen, tillsammans med lokalt tillverkade objekt, eller föremål som på något sätt har gjorts om eller använts på nya sätt i Skandinavien. Även dessa sammanhang ligger till grund för arkeologernas tolkningar av människor och samhälle under vikingatiden.
I montern finns ovala dräktspännen, som bars av aristokratiska kvinnor i Skandinavien tillsammans med ett så kallat likarmat spänne och pärlor i rader, som fästes mellan spännena. Motsvarande spännen på Gotland hade en annan form som liknar djurhuvuden och kombinerades med ett spänne i så kallad dosform.
Fynd av spännen är vanliga i kvinnors gravar. Tack vare det kan vi se hur de använts i dräkterna. Ringspännet i montern är ett lösfynd, men liknande spännen hittas ofta i mansgravar.
Ett exklusivt halsband med hängen av bergkristall och silverpärlor kommer troligen från bysantiskt område. Det har en gång grävts ner tillsammans med fler silverföremål som en depå, en skatt. I montern finns också stora pärluppsättningar och andra ovanliga föremål som ingår i skattfynd eller är lösfynd. Att något är ett lösfynd betyder att det arkeologiska sammanhanget är okänt. Föremålet kan ändå vara användbart vid tolkningar eftersom det kan jämföras med andra föremål och sammanhang.
Utforska gärna föremålen närmare genom att klicka på bilderna och beskrivningarna i skärmen.