Skeppsfynd i vatten och gravar
Det finns relativt många arkeologiska skepps- och båtfynd i Skandinavien. En del har hittats i gravhögar på land, andra i vatten. Vattenfynden är skepp som medvetet sänkts för att fungera som barriärer eller utfyllnad i hamnområden.
Flera vrak har hittats i Roskildefjorden i Danmark. Ett av dessa är ett långskepp tillverkat i Dublin, Irland, under 800-talet. Med en rekonstruktion av långskeppet, som fick namnet Havshingsten (engelska Sea Stallion), genomfördes en strapatsrik seglats från Roskilde till Dublin.
Vid utgrävningar av den vikingatida staden Hedeby, i våra dagars Nordtyskland, hittades ett brandskadat långskepp, 31 meter långt och med 30 årpar. Det är smäckert, grundgående och har lågt fribord. Analyser av träet i skeppet avslöjar att det byggdes år 985.
I Sverige är fynden av obrända skepp få. Endast ett, det så kallade Äskekärrsskeppet, har hittats. Det är en knarr, men dessvärre mycket fragmenterat.
I gravar har desto fler båtar hittats, cirka åtta–tolv meter långa. Ofta är de nästan helt förmultnade, men de avtecknar sig i gravschakten genom sina klinknaglar i järn, det vill säga de nitar som användes för att sammanfoga skeppens eller båtarnas bordläggningar.
