Skepp syns nästan bara på gotländska stenar

På grund av landhöjningen finns knappt några välbevarade skeppsfynd i mellersta och norra Sverige. Gotländska bildstenar, graffiti, avbildningar på mynt och enskilda hittade skeppsdetaljer ger en uppfattning om hur vikingatida fartyg såg ut. Även skeppsfynd från Skåne, Danmark och Norge bidrar till kunskap.

Skeppen på bildstenarna verkar vara olika stora. Antalet personer i besättningarna varierar från ett fåtal till drygt tio.

Sköldar som hänger längs relingarna och att männen är beväpnade pekar på att syftet med resorna inte var fredligt. Många av skeppen har även drakhuvuden eller andra stävprydnader i fören.

Till skillnad mot de gotländska bildstenarna förekommer skepp som motiv nästan aldrig på de vikingatida runstenarna. Anledningen är säkert att bild- respektive runstenar restes i olika miljöer och i olika syften. Båda kategorierna kan betraktas som minnesmonument.

Bildstenarnas ordlösa berättelser och motiv är tydligare förankrade i den mytologiska världen, medan runstenarnas inskrifter berättar om personliga egenskaper och gärningar samtidigt som motiven avspeglar både religiösa och mytologiska strömningar.

Hur stora var seglen?

Det segel som rekonstruerats till den åtta meter långa båten Krampmacken är 20 kvadratmeter stort. Till detta behövdes ull från 45 får.

Hur stora segel som verkligen användes har diskuterats. Inte minst på grund av att de samtida avbildningarna av seglande farkoster visar segel med förhållandevis liten yta.

Så stora segel som 100 kvadratmeter, måste ha varit otympliga, tunga och gjort skeppen svårmanövrerade med höga master och riggar. Mindre segel, där bredden översteg höjden, på en lägre mast, borde ha fungerat bättre.

Visa mer