Mörkt – men varmt och färgrikt

Invändigt var husen ganska mörka. Dagsljus och frisk luft nådde in via gluggar i väggarna eller hål i gavlarna vid taknocken, så kallade vindögon.

Vindögat släppte också ut rök från eldhärden, den viktigaste ljuskällan. Små keramikkärl, oljelampor, tjärbloss och facklor kunde bäras runt och spred ljus där det behövdes. I välbärgade hem kunde vaxljus finnas.

Längs ytterväggarna stod väggfasta bänkar. Fynd av hänglås och beslag tyder på att de även var förvaringskistor. Bänkarna kunde fungera som både sitt- och sovplatser. Särskilda sängar fanns också, framför allt hos de rika.

Bord, stolar och pallar var andra delar av möblemanget. Husbonden och husfrun satt i det så kallade högsätet vid bordets kortända eller mitt på långsidan. Högsätena var ett slags karmstolar, ofta med utsirade och dekorerade hörnstolpar.

Möbler och takstolpar var snidade i karaktäristisk djurornamentik och helt eller delvis målade. I välbärgade hem pryddes säkert väggarna av färgstarka bildvävnader som berättade om myter och gudar.

Det finns spår av blå, vit och röd färg på enstaka, lerklädda ytterväggar. Det tyder på att åtminstone vissa hus varit målade utvändigt.

Myllrande motiv på bonader

I många välbeställda hem kläddes husens innerväggar med vävda bonader med färgstarka motiv. Få av bonaderna har överlevt, men 1909 hittades ett mycket smutsigt och illa tilltygat gammalt lapptäcke. Det låg i en redskapsbod invid kyrkan i Överhogdal, Härjedalen, och upptäcktes i samband med att kyrkan renoverades.

Lapptäcket var sytt av fem vävda bonader av olika storlek. Troligen har två av dem hängt samman i en omkring fyra meter lång och 35 centimeter bred väggbonad. Länge ansågs bonaderna vara från medeltiden, men under senare år har dateringen fastställts till senare delen av vikingatid. Analyser med kol 14-metoden visar att de vävts någon gång mellan 1070 och 1140.

Bonaderna är vävda på tvären, från höger till vänster, i en stående, varptyngd vävstol. Den teknik som använts för fyra av vävarna är så kallad snärjteknik, där inslagen har packats med ett vävsvärd eller för hand, medan den femte är en så kallad dubbelväv. Bottenskiktet är av lin, medan figurerna är av växtfärgat ullgarn. Den blå färgen kommer från vejde, den röda från krapp och den gula från en växt som heter vau.

Vad som egentligen visas på bonaderna har debatterats ända sedan de upptäcktes. Motivet är ett myller av människor, hästar och mytiska sagodjur. I långa rader spränger de fram, förbi träd, hus, kyrkor och skepp. Tolkningarna har varierat men tydligt är att scenerna utspelar sig under brytningen mellan fornnordisk tradition och kristendom.

Vissa ser berättelsen om Ragnarök, andra den kristna apokalypsen, åter andra menar att det är episoder ur Völsungasagan som återberättas. Eller är det legenden om hur missionären Staffan kristnade Härjedalen som återges? Några säkra svar finns inte men vi kan vara övertygade om att de som en gång vävde och betraktade bonaden i ursprungsskick kunde läsa motiven och förstå innebörden.

Visa mer