Runbleck

Rektangulärt runbleck av koppar. Ett hål i ena kanten avslöjar att det burits som amuletthänge. Fem rader runor på bleckets framsida och fyra på baksidan. Efter den sista runan på baksidan har en fisk tecknats. Med sina 140 runor är inskriften en av de längsta vi känner till. Det finns flera olika tolkningar av betydelsen. Runorna är lätta att läsa och stora delar av inskriften är helt klar, medan andra fortfarande inte har fått någon förklaring. Störst är oenigheten om inskriftens början, som består av så kallade bindrunor, det vill säga tecken sammansatta av flera olika runor. Enligt ett förslag ska skulle texten kunna vara "Hēr risti’k þēR berg, Bōfi", ”Här ristade jag skydd åt dig, Bove”. Ett sätt att få bukt med onda makter var enligt folktron att få dem att sysselsätta sig med en olöslig uppgift och kanske är det syftet med de märkliga bindrunorna. Efter ett kortare oklart parti ska fortsättningen förmodligen tolkas som: ”Och blixten må hålla ont (borta) från Bove. Tor skydde honom med den hammare som … Fly från det onda väsendet. Det får intet av Bove. Gudar är över och under honom”. Det är en åkallan av asaguden Tor, som ska skydda ägaren av amuletten. Det talas också om gudar, som både tillhör himlen och underjorden, vilket vittnar om en föreställningsvärld långt borta från runstenarnas fromma böner. Ändå tillhör amuletten samma tid som dessa, och kanske bekände sig Bove också till den kristna tron. Den inristade fisken, en välkänd Kristussymbol, kan tala för detta. Blecket är ett lösfynd och hittades 1920 i ett trädgårdsland i Södra Kvinneby, Stenåsa socken, Öland.

Upphov: Ola Myrin, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Föremålsnummer: 120571_HST
Material: Koppar
Höjd: 53 mm
Bredd: 47 mm

<   5 av 9  >